lsomilivet

Alltså man måste ju unna alla mäniskor (nästan) att få äran att få barn så är det ju, men jag måste erkänna att det är lite svårt o glädjas med dom i min närhet eller runt omkring just nu. Jag är så bitter, så jag tror att de gör långnäsa bakom ryggen åt mig efter de berättat att de är gravida.
Usch jag har varit så här bitter och avundsjuk förut (efter en ogenomtänkt abort för 9 år sedan) och det är inte bra eller "hälsosamt". *gråter*   Idag är det tungt igen
Men samtidigt så vet jag att så många blivit värre drabbad än mig. Men jag hade ju tänkt så mycket, drömt så mycket om att få uppleva ett mirakel igen och nu har jag inget att ersätta dessa tankar med. Det är bara tomt liksom. Fortsätter jag såhär så vet jag att jag inte blir gravid på nytt. Hjärnan sätter liksom käppar i hjulet om man säger så. Kan jag ens bli gravid igen efter skrapningen och infektionen. Är något som verkligen skrämmer mig. Nåja. Man får väll lov att ha tillförlit till "han" däruppe.