Satsa på mig själv?!?
WHAT... känner jag när kuratorn säger det till mig. Hallå jag är en småbarnsmamma!!!. Min uppgift är att satsa på henne. Ge henne allt det hon behöver och inte behöver för den delen.
Ja jo jag vet att man bara behöver vara också fast man är mamma. Nu menar kuratorn mest att jag borde, tex utbilda mig om jag känner för det. Men då säger jag att det känns för egoistiskt och välja det nu, att jag skulle valt det tidigare innan dottern. Att det inte är jag som räknas nu utan nu är det i:s trygghet mm som räknas. Det innefattar ju mer än ekonomi såklart men det känns inte vettigt av mig att välja mig själv på så sätt nu.
Jag menar att ta studioelån och leva därefter. Som inte är allt för fett. Kuratorn och en studie kvinna eller vad man ska kalla henne envisas med att det inte alls är fel eller egoistiskt.
Så nu ska hon släpa med mig til lärocentrum. Eller släpa.... jag vill ju men den osynligt etikett och moral boken man får när man växer upp säger ju åt mig att detta är bakvänt och att jag får skylla mig själv när jag valt att göra många saker i bakvänd ordning i mitt liv.
Mitt liv har handlat om överlevnad. Man måste jobba för att få pengar och jag får ta de jobb jag får då jag inte har utbildning eller bättre betyg och ibland för att jag är jag liksom. Bara att acceptera liksom.
Utbildning har jag inte innan jag fick barn vågat mig på då jag fått intryckt sen skolåldern att skola inte är ngt för mig. Jag blev insatt med några andra okoncentrerade ungdommar i ett föråd på gymnasiet tex för vi hade svårt för matte. Jo vi fick med oss en miniräknare också. Summrerar man det så gick ju det ut på att få lektionen att gå bara.
Hemma har ju ingen brytt sig om att man gjort läxorna mer än att de skrikit att -gör läxorna NU. Men aldirt frågat om man behöver hjälp eller verkligen kollat att man gjort läxorna.
Hur f_n ska jag nu i vuxen ålder tro att jag kan plugga o bli något?, När man var mindre kunde man ju iaf vara ovis & blåögd. Vad ska jag vara idag? (klok & vis helst men), vad ska jag tänka och tro på idag?. Det ända jag vet är att jag inte litar på mig själv eller min karraktär gällande detta. Då jag inte klarat av att gå i skolan förut själv, ända trösten är väll isf att det var mer eller mindre utan lärare då de var på sitt sätt dårå och att jag idag förhoppningsvis har mål o mun och säga att jag behöver hjälp och inte förstår!. Men det inte bara bara det heller. Enligt mig nedvärderande och jag känner mig dömd om jag inte förstår ngt. Oftast har man liksom låtsas att förstå.
Jag har ju iaf bett om hjälp med detta iaf. Och jag erkänner mina brister. Eller vad det nu är?!?. För jag vill vekligen bli något mer än vad jag är. Framför allt för min dotters skull. Det tycker de snälla "tanterna" också är fel, men det är ju så. Min dotter är mitt allt. Och jag vill vara allt jag kan vara för henne och allt hon vill att jag ska vara. Och nu har jag för första gången verkligen ngn att leva upp till. Jag vill verkligen bevisa att jag är den mamma hon förtjänar. Men det blir/är man ju inte bara sädär.
Ja jo jag vet att man bara behöver vara också fast man är mamma. Nu menar kuratorn mest att jag borde, tex utbilda mig om jag känner för det. Men då säger jag att det känns för egoistiskt och välja det nu, att jag skulle valt det tidigare innan dottern. Att det inte är jag som räknas nu utan nu är det i:s trygghet mm som räknas. Det innefattar ju mer än ekonomi såklart men det känns inte vettigt av mig att välja mig själv på så sätt nu.
Jag menar att ta studioelån och leva därefter. Som inte är allt för fett. Kuratorn och en studie kvinna eller vad man ska kalla henne envisas med att det inte alls är fel eller egoistiskt.
Så nu ska hon släpa med mig til lärocentrum. Eller släpa.... jag vill ju men den osynligt etikett och moral boken man får när man växer upp säger ju åt mig att detta är bakvänt och att jag får skylla mig själv när jag valt att göra många saker i bakvänd ordning i mitt liv.
Mitt liv har handlat om överlevnad. Man måste jobba för att få pengar och jag får ta de jobb jag får då jag inte har utbildning eller bättre betyg och ibland för att jag är jag liksom. Bara att acceptera liksom.
Utbildning har jag inte innan jag fick barn vågat mig på då jag fått intryckt sen skolåldern att skola inte är ngt för mig. Jag blev insatt med några andra okoncentrerade ungdommar i ett föråd på gymnasiet tex för vi hade svårt för matte. Jo vi fick med oss en miniräknare också. Summrerar man det så gick ju det ut på att få lektionen att gå bara.
Hemma har ju ingen brytt sig om att man gjort läxorna mer än att de skrikit att -gör läxorna NU. Men aldirt frågat om man behöver hjälp eller verkligen kollat att man gjort läxorna.
Hur f_n ska jag nu i vuxen ålder tro att jag kan plugga o bli något?, När man var mindre kunde man ju iaf vara ovis & blåögd. Vad ska jag vara idag? (klok & vis helst men), vad ska jag tänka och tro på idag?. Det ända jag vet är att jag inte litar på mig själv eller min karraktär gällande detta. Då jag inte klarat av att gå i skolan förut själv, ända trösten är väll isf att det var mer eller mindre utan lärare då de var på sitt sätt dårå och att jag idag förhoppningsvis har mål o mun och säga att jag behöver hjälp och inte förstår!. Men det inte bara bara det heller. Enligt mig nedvärderande och jag känner mig dömd om jag inte förstår ngt. Oftast har man liksom låtsas att förstå.
Jag har ju iaf bett om hjälp med detta iaf. Och jag erkänner mina brister. Eller vad det nu är?!?. För jag vill vekligen bli något mer än vad jag är. Framför allt för min dotters skull. Det tycker de snälla "tanterna" också är fel, men det är ju så. Min dotter är mitt allt. Och jag vill vara allt jag kan vara för henne och allt hon vill att jag ska vara. Och nu har jag för första gången verkligen ngn att leva upp till. Jag vill verkligen bevisa att jag är den mamma hon förtjänar. Men det blir/är man ju inte bara sädär.
Orgasmisk Shopping ;)
Var i Gävle igår och hälsade på min lille bror. Vi umgicks och hade det trevligt.
Märktes att man äte för lite ute i svängarna på stan. Trodde jag skulle få dånvimpen när jag skulle fika waynes. En mellan choklad kostade 32 kr, smakade inte ens choklad, och en vaniljruta med en klick sylt på kostade 22 kr...alltså en vanlig liten tunn kaka för 22 KR *chockad* Nåja. Man kanske bärjar bli gammal och gnällig bara. Hmm.
Nåja. Sen gick jag in på måfå till en affär som ligger i Winn gallerian som heter klädpiraten och frågar vad deras största storlek på herrkläder är. 8 xl säger expediditen. WOW säger jag. Min karln drar nämnligen mellan 5 & 7 Xl.
Går in utan förhoppningar då affären inte är speciellt modern eller så. Men SHIT. Hittar kläder som inte är gubbiga och tråkiga eller ser ut som potatissäckar till rimmliga priser. Eller rimliga. Typ gratis hittade jag. På halva rea priset IGEN haha min snåle fan hihi.
Är verkligen inte lätt att hitta så stora kläder och framför allt inte hitta billiga eller normal priser. Normalt liggen en vanlig t-shirt på 2-300 kr. Men jag hittade nu skjortor,tröjor, thirts för mellan 100 och 150 kr styck :) :). Och så snygga byxor som det inte ser ut som om en 90 åring sytt. Blev sååååå glad.
I mitt fall handlar det ju inte bara om kläder, utan det är mycket kännslor runt om kring detta också. På både snälla och mindre snälla nivåer och tankar eller hur man nu ska uttrycka det. Då detta med vikt och utseende är ett kännsligt område.
Min karl tycker ju inte det är spec kul med kläder. Dels för att han inte är nöjd med sin egen kropp och tycker att det kanske inte går att göra så mycket åt, eller så har han gett upp liksom ,att bry sig hur han ser ut. Mest troligt.
Detta skär i mitt hjärta. Han är verkligen en fin man och vikten tar ju inte bort allt detta!!.
Men det påverkar ju och ger ett intryck. Det kan man ju inte sticka under stolen med. Och framför allt mellan mig och han som partners. Jag föredrar ju o se han i kläder och kanske få ett intryck ibland som att- vad fin o fräsch du är idag o snygga kläder.
Men framför allt så vill ju jag att han ska kunna känna sig snygg och fräsch och så. för det påverkar ju det allmänna välfiefinnandet så mycket. Tycker jag iaf. Så det kan göra att han kanske blir motiverad att gå ner i vikt och må bättre.
Jag tycker då att jag kan må bättre och känna mig mycket snyggare om jag hittar nå snygga nya kläder. Och framför allt gillar jag om andra kan tycka att jag ser bra ut (ibland).
SÅ i alla fall så blev jag alleles till mig i brallorna. Bokstavligen där inne på affärn. De som jobbade där måste trott att jag gick på ngt. Herregud. Det var verkligen orgasmisk shopping *asg* och det kan ju faktiskt leda till det i verkligeheten också, då han blev såååå fin i kläderna jag köpte :). Som han igentligen skulle få när han fyller år den 14:e men som ni kanske förstår så kunde jag inte hålla mig ifrån att ge han dom. (de som känner mig/oss förstår detta bättre än vad ni som inte gör det gör tyvärr)
Alltså folk har svårt för min självironi och självdistans. Jag som tycker det är så viktigt och nyttigt att ha denna portion. Min bror sa att hans tjej hade svårt för mig i detta hänseende. Och även han tyckte jag var svår.
Till exempel. Jag hittade byxor åt mig själv igår också. På halva rea priset, så jag säger i glad ton till kassörskan- det var ju fantastiskt att man kunde hitta byxor och dessutom billiga fast man är fet!! Min bror typ dör av sånt tydligen. Likaså om jag säger om vi vikar. - Att jag inte ska ha en till kaka för jag ändå är så fet.
Men om jag inte mår dåligt av min vikt dessa gånger. Måste då andra runt om kring mig må dåligt?. Jag säger ju inte detta för att provocera. Utan för att jag bara helt enkelt menar det eller ibland försöker vara lite rolig :). Jag tar det för vad det är helt enkelt. Men det är tydligen inte så bra då kanske. Tål o funderas på. Kanskekenske.Eller inte. Jaja.
Hittade ett "sexigt" hello kitty nattlinne/klänning också. Finns det nå sexigare än en frodig kvinna i sina bästa år i ett hello kitty nattlinne? *s*
Märktes att man äte för lite ute i svängarna på stan. Trodde jag skulle få dånvimpen när jag skulle fika waynes. En mellan choklad kostade 32 kr, smakade inte ens choklad, och en vaniljruta med en klick sylt på kostade 22 kr...alltså en vanlig liten tunn kaka för 22 KR *chockad* Nåja. Man kanske bärjar bli gammal och gnällig bara. Hmm.
Nåja. Sen gick jag in på måfå till en affär som ligger i Winn gallerian som heter klädpiraten och frågar vad deras största storlek på herrkläder är. 8 xl säger expediditen. WOW säger jag. Min karln drar nämnligen mellan 5 & 7 Xl.
Går in utan förhoppningar då affären inte är speciellt modern eller så. Men SHIT. Hittar kläder som inte är gubbiga och tråkiga eller ser ut som potatissäckar till rimmliga priser. Eller rimliga. Typ gratis hittade jag. På halva rea priset IGEN haha min snåle fan hihi.
Är verkligen inte lätt att hitta så stora kläder och framför allt inte hitta billiga eller normal priser. Normalt liggen en vanlig t-shirt på 2-300 kr. Men jag hittade nu skjortor,tröjor, thirts för mellan 100 och 150 kr styck :) :). Och så snygga byxor som det inte ser ut som om en 90 åring sytt. Blev sååååå glad.
I mitt fall handlar det ju inte bara om kläder, utan det är mycket kännslor runt om kring detta också. På både snälla och mindre snälla nivåer och tankar eller hur man nu ska uttrycka det. Då detta med vikt och utseende är ett kännsligt område.
Min karl tycker ju inte det är spec kul med kläder. Dels för att han inte är nöjd med sin egen kropp och tycker att det kanske inte går att göra så mycket åt, eller så har han gett upp liksom ,att bry sig hur han ser ut. Mest troligt.
Detta skär i mitt hjärta. Han är verkligen en fin man och vikten tar ju inte bort allt detta!!.
Men det påverkar ju och ger ett intryck. Det kan man ju inte sticka under stolen med. Och framför allt mellan mig och han som partners. Jag föredrar ju o se han i kläder och kanske få ett intryck ibland som att- vad fin o fräsch du är idag o snygga kläder.
Men framför allt så vill ju jag att han ska kunna känna sig snygg och fräsch och så. för det påverkar ju det allmänna välfiefinnandet så mycket. Tycker jag iaf. Så det kan göra att han kanske blir motiverad att gå ner i vikt och må bättre.
Jag tycker då att jag kan må bättre och känna mig mycket snyggare om jag hittar nå snygga nya kläder. Och framför allt gillar jag om andra kan tycka att jag ser bra ut (ibland).
SÅ i alla fall så blev jag alleles till mig i brallorna. Bokstavligen där inne på affärn. De som jobbade där måste trott att jag gick på ngt. Herregud. Det var verkligen orgasmisk shopping *asg* och det kan ju faktiskt leda till det i verkligeheten också, då han blev såååå fin i kläderna jag köpte :). Som han igentligen skulle få när han fyller år den 14:e men som ni kanske förstår så kunde jag inte hålla mig ifrån att ge han dom. (de som känner mig/oss förstår detta bättre än vad ni som inte gör det gör tyvärr)
Alltså folk har svårt för min självironi och självdistans. Jag som tycker det är så viktigt och nyttigt att ha denna portion. Min bror sa att hans tjej hade svårt för mig i detta hänseende. Och även han tyckte jag var svår.
Till exempel. Jag hittade byxor åt mig själv igår också. På halva rea priset, så jag säger i glad ton till kassörskan- det var ju fantastiskt att man kunde hitta byxor och dessutom billiga fast man är fet!! Min bror typ dör av sånt tydligen. Likaså om jag säger om vi vikar. - Att jag inte ska ha en till kaka för jag ändå är så fet.
Men om jag inte mår dåligt av min vikt dessa gånger. Måste då andra runt om kring mig må dåligt?. Jag säger ju inte detta för att provocera. Utan för att jag bara helt enkelt menar det eller ibland försöker vara lite rolig :). Jag tar det för vad det är helt enkelt. Men det är tydligen inte så bra då kanske. Tål o funderas på. Kanskekenske.Eller inte. Jaja.
Hittade ett "sexigt" hello kitty nattlinne/klänning också. Finns det nå sexigare än en frodig kvinna i sina bästa år i ett hello kitty nattlinne? *s*
Helvetet på jorden definierat
Alltså. Gick nyss in på ett forum jag brukar vara på. I glädje o sorg. Just nu sorg dårå. Gick in på sorge forumet för o "slicka mina sår" och hittar så hemska, vidriga saker. Hamnar på en sida där de har förlorat sin några månader gammla bebis. Herregud. Här sitter jag o grubblar över mitt ma i v 14. Skämms på mig!
Tänka att behöva upptäcka sitt döda barn, sitta med ett dött kallt barn i famnen, att packa ner alla dennes saker. Att beställa sten o kista. Att välja gravplats. mm mm och att sänka ner sitt barn i jorden och veta att maskar och dyl kommer "äta" upp detta. Att sänka ner sitt barn i den kalla jorden och täcka över det med jord. Herregud säger jag.
Finns absolut inget som säger att jag skulle överleva att vara med om ngt dyligt. Stackars stackars människor som blir drabbade av detta. Jag blir så ledsen och rädd. Förtvivlad. TÄNK OM DET HÄNDER I NGT! Hjälp.
Och hur i hela fridens värld ska och kan man utsätta sig för risken att bli utsatt/utsatt igen för något dyligt?.
Igentligen skulle man ju inte alls ha skaffat barn igentligen när man tänker på rädslan och som jag sa, vad man kan bli utsatt för. Men man kan ju inte tänka så heller säger de kloka o tuffa. Men jag kanske borde vara nöjd med det mirakel jag har idag och stanna där och inte sträva efter mer = ett till barn. För som jag skrivit. Varför skulle inte just jag/vi bli drabbade?!? brrrrrrr
Guds vägar är outgrundliga (är det så man säger)
Tänka att behöva upptäcka sitt döda barn, sitta med ett dött kallt barn i famnen, att packa ner alla dennes saker. Att beställa sten o kista. Att välja gravplats. mm mm och att sänka ner sitt barn i jorden och veta att maskar och dyl kommer "äta" upp detta. Att sänka ner sitt barn i den kalla jorden och täcka över det med jord. Herregud säger jag.
Finns absolut inget som säger att jag skulle överleva att vara med om ngt dyligt. Stackars stackars människor som blir drabbade av detta. Jag blir så ledsen och rädd. Förtvivlad. TÄNK OM DET HÄNDER I NGT! Hjälp.
Och hur i hela fridens värld ska och kan man utsätta sig för risken att bli utsatt/utsatt igen för något dyligt?.
Igentligen skulle man ju inte alls ha skaffat barn igentligen när man tänker på rädslan och som jag sa, vad man kan bli utsatt för. Men man kan ju inte tänka så heller säger de kloka o tuffa. Men jag kanske borde vara nöjd med det mirakel jag har idag och stanna där och inte sträva efter mer = ett till barn. För som jag skrivit. Varför skulle inte just jag/vi bli drabbade?!? brrrrrrr
Guds vägar är outgrundliga (är det så man säger)
Fet käftsmäll och knockning i ett
känns det som om jag fått nu. Fy farao vad man kan falla ner i äckliga mörka hål rätt som det är. Tydligen. Känner jag bara vill grina, skrika, dra av mig håret eller nått, ut o springa tills jag spyr, flytta till kiruna långt jävla in i skogen. Jag kan inte gråta. Jag skulle kunna skrika. Problemet är bara var jag skulle göra det. För jag skulle böhöva göra det HÖÖÖÖGT o LÄÄÄÄNGEEEE. Blir så jävla less när jag inte kan göra något åt de saker jag inte kan hantera eller inte trivs med. Ska sanningen fram så är det faktiskt pga av mitt mirakel, min dotter.
Om jag inte hade henne vore jag död i hjärta o själv känns det som. MEN jag skulle kunna sticka iväg *flyga* och bara vara och ladda batterierna på mitt sätt o göra alla destruktiva, dumma saker man kan behöva ibland (menar nu inte att sitta o skära mig, men festa, flörta, slampa runt, what ever, framför allt få ett break från min sambo, få komma hem till mina rötter, för att sen som jag vet. Inse att det jag har är så mycket bättre än vad jag känner och tror ibland. Men utan Ida näe.Herregud Så då får jag omformulera mig. Det bästa för mig just nu vore att i inte hade ngn pappa. Hon skulle inte bli försummad ngn om jag gjorde vad jag ville/behövde för att kunna vara den jag vill vara förutom i:s mamma. Jag skulle kunna flytta hem *skönt*, eller flytta dit jag får värsta bästa jobbet eller utbildningen. Men jag kan ,får, "vill inte" göra något av detta. Jag har ett ansvar, ett ansvar som jag vill ha ändå. För i:s liv och välbefinnande, självkännsla...ja och massa mer. Hon SKA ha sin pappa. Utan sin pappa får hon inte samma bra o rika liv. Jag kan inte försaka henne detta. I allafall inte så länge jag inte kryper på mina bara knän.. Nu blev det massa skit mer än vad det var tänkt.
Hade varit sååå bra om man visste vad som man ska undvika för att hamna i dessa hål. Jag var ju faktiskt bara iväg till Ica och handlade. Började med att jag såg en pappa med dennes dotter. Vi gick på samma föräldra kurs. Sen inne på affären gick jag imot samma suuuper gravida tjej flera gånger. Såg en skiiit snygg kille i kassan. Kännde mig fet och äcklig när jag stod vid snacksen. Kännde att de bakom mig i kassan kollade och tänkte samma sak som mig- Varför köper hon allt det där feta? = snacks,semlor,drickor, färdig mat. Kommer ut och vagn jävlen bara åker ner i den förbannade snön så man känner sig som en mannuellt plöjande bonde för att komma till bilen. Sen kommer jag hem till gården och känner som vanligt att "grannen"=sambons bror & tjej som bor 3 m från vårt hus står o glor och kollar vad man handlat)
Sen kommer man in i det fula, ofräscha, omoderna, stökiga smutsiga huset till en fet o motiverad karl, som gått från 110 till 3 i fart o lust. Tack o lov kommer en underbar & fantastisk tjej fram till mig och räcker upp armarna o ler mot mig. Känner då att jag önskar jag kunde vara så mycket gladare och roligare med/mot henne och får yttligare en tagg i mig. Jo och sen sätter jag i mig färdig maten, snacksen och semlan och dricker cola till och grinar till bonde söker fru bröllopet och tänker på mitt eget total fiasko bröllop o äktenskap (inte mitt nuvarande förhållande). GREEEAT. Nu sitter jag här framför sambons äckliga dator och tangentbord, både fett och damm under mina knappande fingrar.
Varför bryr han sig inte?. Han som sitter vid denna dumma dator hela nätterna.
Näe nu ska jag snart gå upp. Blir en vacker KNAK orkester. Hela jävla huset knakar. Hallen, trappen hela övervåningens golv in till sovrummet och för att inte glömma i sovrummet. Innan jag lägger mig ska jag gå in på den äckliga toan och sätta mig på toan utan toa sits. Ja karln har inte fått fingrarna ur och beställa en ny sist på 1,5 månader. I går skruvade jag lös den gammla och gav mig av själv, men så hade dom stäng. Jo ....då fick han fingrarna ur idag och beställde en. Nice. hm.
Ja iaf efter toabesöket så ska jag lägga mig i sängen som jag borde bytt säng kläder i för 2 veckor sedan. Sen ligger jag där och tänker och önskar att jag kunde ha en karln brevid mig som jag vill ha brevid mig (inte någon som ligger och snurrar runt runt och tar med sig lakande och som vänder och vrider sig så jag själv gungar och nästan hoppar pga svallet och som till slut börjar snarka så jag inte kan sova) som kan ge mig det jag inte kan få (vill inte gå in oå det). Sen iaf så börjar jag tänka att det inte är någon ide att somna för i kanske iaf börjar grina eller nått snart.
Näe till slut efter myrkryp i benen och obekväma ställningar somnar jag och får sova 4-5 timmar mindre än vad jag önskar och behöver. För att sen på morgonen gå upp och göra exakt samma sak som alla andra dagar. Observera EXAKT. Ja ska väll inte börja klaga över kommande dagen. Får ta det ngn annan dag :-/. Vilken jävla tur jag har i i alla fall. Det ska gudarna veta. Hon är det ändå som är perfekt i mitt liv
Ååå så skönt, känner att jag äntligen kanske kan få börja grina om jag lyssnar på shirleys låt ett par gånger till. Visst e jag patetisk. Och JA nu har jag ångest för vad jag skrivit också och känner att ALLA tänker att jag inte är tacksamm över min dotter och bara det gör att jag håller på att explodera av innvärtes tårar.
Bye, so long!
Om jag inte hade henne vore jag död i hjärta o själv känns det som. MEN jag skulle kunna sticka iväg *flyga* och bara vara och ladda batterierna på mitt sätt o göra alla destruktiva, dumma saker man kan behöva ibland (menar nu inte att sitta o skära mig, men festa, flörta, slampa runt, what ever, framför allt få ett break från min sambo, få komma hem till mina rötter, för att sen som jag vet. Inse att det jag har är så mycket bättre än vad jag känner och tror ibland. Men utan Ida näe.Herregud Så då får jag omformulera mig. Det bästa för mig just nu vore att i inte hade ngn pappa. Hon skulle inte bli försummad ngn om jag gjorde vad jag ville/behövde för att kunna vara den jag vill vara förutom i:s mamma. Jag skulle kunna flytta hem *skönt*, eller flytta dit jag får värsta bästa jobbet eller utbildningen. Men jag kan ,får, "vill inte" göra något av detta. Jag har ett ansvar, ett ansvar som jag vill ha ändå. För i:s liv och välbefinnande, självkännsla...ja och massa mer. Hon SKA ha sin pappa. Utan sin pappa får hon inte samma bra o rika liv. Jag kan inte försaka henne detta. I allafall inte så länge jag inte kryper på mina bara knän.. Nu blev det massa skit mer än vad det var tänkt.
Hade varit sååå bra om man visste vad som man ska undvika för att hamna i dessa hål. Jag var ju faktiskt bara iväg till Ica och handlade. Började med att jag såg en pappa med dennes dotter. Vi gick på samma föräldra kurs. Sen inne på affären gick jag imot samma suuuper gravida tjej flera gånger. Såg en skiiit snygg kille i kassan. Kännde mig fet och äcklig när jag stod vid snacksen. Kännde att de bakom mig i kassan kollade och tänkte samma sak som mig- Varför köper hon allt det där feta? = snacks,semlor,drickor, färdig mat. Kommer ut och vagn jävlen bara åker ner i den förbannade snön så man känner sig som en mannuellt plöjande bonde för att komma till bilen. Sen kommer jag hem till gården och känner som vanligt att "grannen"=sambons bror & tjej som bor 3 m från vårt hus står o glor och kollar vad man handlat)
Sen kommer man in i det fula, ofräscha, omoderna, stökiga smutsiga huset till en fet o motiverad karl, som gått från 110 till 3 i fart o lust. Tack o lov kommer en underbar & fantastisk tjej fram till mig och räcker upp armarna o ler mot mig. Känner då att jag önskar jag kunde vara så mycket gladare och roligare med/mot henne och får yttligare en tagg i mig. Jo och sen sätter jag i mig färdig maten, snacksen och semlan och dricker cola till och grinar till bonde söker fru bröllopet och tänker på mitt eget total fiasko bröllop o äktenskap (inte mitt nuvarande förhållande). GREEEAT. Nu sitter jag här framför sambons äckliga dator och tangentbord, både fett och damm under mina knappande fingrar.
Varför bryr han sig inte?. Han som sitter vid denna dumma dator hela nätterna.
Näe nu ska jag snart gå upp. Blir en vacker KNAK orkester. Hela jävla huset knakar. Hallen, trappen hela övervåningens golv in till sovrummet och för att inte glömma i sovrummet. Innan jag lägger mig ska jag gå in på den äckliga toan och sätta mig på toan utan toa sits. Ja karln har inte fått fingrarna ur och beställa en ny sist på 1,5 månader. I går skruvade jag lös den gammla och gav mig av själv, men så hade dom stäng. Jo ....då fick han fingrarna ur idag och beställde en. Nice. hm.
Ja iaf efter toabesöket så ska jag lägga mig i sängen som jag borde bytt säng kläder i för 2 veckor sedan. Sen ligger jag där och tänker och önskar att jag kunde ha en karln brevid mig som jag vill ha brevid mig (inte någon som ligger och snurrar runt runt och tar med sig lakande och som vänder och vrider sig så jag själv gungar och nästan hoppar pga svallet och som till slut börjar snarka så jag inte kan sova) som kan ge mig det jag inte kan få (vill inte gå in oå det). Sen iaf så börjar jag tänka att det inte är någon ide att somna för i kanske iaf börjar grina eller nått snart.
Näe till slut efter myrkryp i benen och obekväma ställningar somnar jag och får sova 4-5 timmar mindre än vad jag önskar och behöver. För att sen på morgonen gå upp och göra exakt samma sak som alla andra dagar. Observera EXAKT. Ja ska väll inte börja klaga över kommande dagen. Får ta det ngn annan dag :-/. Vilken jävla tur jag har i i alla fall. Det ska gudarna veta. Hon är det ändå som är perfekt i mitt liv
Ååå så skönt, känner att jag äntligen kanske kan få börja grina om jag lyssnar på shirleys låt ett par gånger till. Visst e jag patetisk. Och JA nu har jag ångest för vad jag skrivit också och känner att ALLA tänker att jag inte är tacksamm över min dotter och bara det gör att jag håller på att explodera av innvärtes tårar.
Bye, so long!
Barnvagn & snöväder mm
Mår faktiskt bättre i det stora huvudet nu. Känner inte samma behov att tänka o älta o fundera. Men visst finns det saker som man borde göra ngt åt och ändra. Men det får komman är det kommer. Hade det inte varit för vädred så hade det varit ännu bättre. Det SNÖAR o snöar. usch
Händer ngt i min kropp iaf. Förhoppningsvis är det saker som börjar fungera "där nere". Sträcker o drar lite och behagen gör sig till känna. Skulle va skönt o få igång mensen så man vet att man är på rätt spår igen :)
Hämtade en barnvagn idag som jag hittade på blocket. Har redan en bra med "kundvagns hjul" men den lämpar sig inte för snö,grus och gupp. Så nu kan jag o i ut o köra off road hehe
Gud vad jag önskade jag kunde va lesbiskt ibland. Förhållanden med män är inte lätt alla gånger. Ibland är det verkligen som dom säger att vi är på olika planeter. Kvinnan kan prata om en sak och få svar på ngt annat typ. Iaf jag *gäsp*. Ett förhållande med en kvinna borde ju vara mycket smidigare.
Hmm undrar föresten om det blir nå cambridge?. Tror karln försöker dra sig ur ,och han har hittat värsta hållhaken. Att jag ska få en dator kanske och om han ska lägga ut första avbet av 3 så har vi inte råd med Cb. Då tänker lilla jag. DATOR eller FET?!?...svårt val. Seriöst. *ler*. fortsättning följer på denna del.
Händer ngt i min kropp iaf. Förhoppningsvis är det saker som börjar fungera "där nere". Sträcker o drar lite och behagen gör sig till känna. Skulle va skönt o få igång mensen så man vet att man är på rätt spår igen :)
Hämtade en barnvagn idag som jag hittade på blocket. Har redan en bra med "kundvagns hjul" men den lämpar sig inte för snö,grus och gupp. Så nu kan jag o i ut o köra off road hehe
Gud vad jag önskade jag kunde va lesbiskt ibland. Förhållanden med män är inte lätt alla gånger. Ibland är det verkligen som dom säger att vi är på olika planeter. Kvinnan kan prata om en sak och få svar på ngt annat typ. Iaf jag *gäsp*. Ett förhållande med en kvinna borde ju vara mycket smidigare.
Hmm undrar föresten om det blir nå cambridge?. Tror karln försöker dra sig ur ,och han har hittat värsta hållhaken. Att jag ska få en dator kanske och om han ska lägga ut första avbet av 3 så har vi inte råd med Cb. Då tänker lilla jag. DATOR eller FET?!?...svårt val. Seriöst. *ler*. fortsättning följer på denna del.
Veckans "Digga"
http://www.youtube.com/watch?v=mbLk-VAiI_8
SÅ JÄVLA BRA!
SÅ JÄVLA BRA!
Halva rea priset
Oooo hittade massa kläder till min prinsessa idag för halva reapriset. Wow. Kläderna är ju nästan gratis. Så tulltan fick massa klänningar som jag igentligen inte vet när hon ska ha *s* men även vettiga saker som en till jacka och gallonbyxor, strumpor,byxor mm..
Och så lärde sig fröken gå i skor där inne på äffären också. Hon har knappt vågat ta ngt steg i skor innan. Men därinne sprang hon nästan *stolt*
Är igentligen skrämmande hur lätt man kan spendera pengar. Men gudarna ska veta att jag uppskattar vartenda öre jag kan och har äran att spendera. Köpte faktiskt en tröja för 65 kr åt mig själv också för omväxlings skull.
Fortsätter o prata om mitt mirakel i. Hon tycker ju bara om sin "bebis" mat än, alltså 5 månaders mat!!! . Vi försöker hitta på typ allt för hon ska äta mat för sin egen ålder heller våran mat. Men det går inte nå bra alls. Men igår så fick hon för sig att smaka lite mosad potatis och mina köttbullar iaf *chockad*. Så det är stora framsteg här nu bokstavligen.
På hemmvägen från den nämnda rean så var vi in o handlade. Sen när vi kommit hem o ska packa upp alla saker så börjar tösen o packa in grejorna med mig. Hur en så liten "sak" kan orka lyfta 2 liters juice paket undrar jag?!?. Och till min stora förvåning ställer hon mycket riktigt sina matburkar där hennes andra "gammla" matburkar står. Man ska inte underskatta dom små tydligen. ÄLSKAR MIN TÖS MEST I HEELA VÄRLDEN! :) Men det bästa av allt är att JAG är hennes MAMMA :)
Inget tråk groll o skriva om idag. Trevligt va?!?
Och så lärde sig fröken gå i skor där inne på äffären också. Hon har knappt vågat ta ngt steg i skor innan. Men därinne sprang hon nästan *stolt*
Är igentligen skrämmande hur lätt man kan spendera pengar. Men gudarna ska veta att jag uppskattar vartenda öre jag kan och har äran att spendera. Köpte faktiskt en tröja för 65 kr åt mig själv också för omväxlings skull.
Fortsätter o prata om mitt mirakel i. Hon tycker ju bara om sin "bebis" mat än, alltså 5 månaders mat!!! . Vi försöker hitta på typ allt för hon ska äta mat för sin egen ålder heller våran mat. Men det går inte nå bra alls. Men igår så fick hon för sig att smaka lite mosad potatis och mina köttbullar iaf *chockad*. Så det är stora framsteg här nu bokstavligen.
På hemmvägen från den nämnda rean så var vi in o handlade. Sen när vi kommit hem o ska packa upp alla saker så börjar tösen o packa in grejorna med mig. Hur en så liten "sak" kan orka lyfta 2 liters juice paket undrar jag?!?. Och till min stora förvåning ställer hon mycket riktigt sina matburkar där hennes andra "gammla" matburkar står. Man ska inte underskatta dom små tydligen. ÄLSKAR MIN TÖS MEST I HEELA VÄRLDEN! :) Men det bästa av allt är att JAG är hennes MAMMA :)
Inget tråk groll o skriva om idag. Trevligt va?!?
Älgstek och social kompetens
*s* ja det var vad min helg handlade om. Jag tog min husliga moderliga sida till fånga och lagade älgstek. 2 st till och med i helgen som vi bjöd svärpäronen på. Sen på sön kom svärfar med en lax också som han tyckte vi skulle käka. Så då var det bara o ställa sig vid spisen igen. De tycker av någon "konstig" anledning att det bara är jag som kan tilllaga lax. Så god mat blev det i helgen iaf.
Sen att umgås sofistikerat på denna gård (vi bor alla på samma gård) är inte bara bara enligt mig så jag uppskattar all övning i socialkompetens från deras sida. Efterrätten hann dom inte vara tillräckligt sociala för att få. Men inge ont sagt om dom.
I har nog en av världens bästa farmödrar. Idag när farmor var barnvakt när jag var på sjukan, så när jag kommer hem sitter hon på köksstolen med i sittandes i famnen, sovande. I alltså. Stackars farmor. Hon som har ont i hela kroppen, satt så i 30 min innan jag kom hem och bärde i till hennes säng :)
För övrig har jag fått en ny "hobby". Samla berlocker till pandora länk. Min mor gav mig en armband med 1 länk i julklapp. Nu har jag köpt 9 till på tradera. Blir ju fanken en sport till slut. För måste ju erkänna att man blir lite mallig när man vunnit en auktion och fått en berlock för 3 kr tex.. Tur man är lätt road. Heller hur? ;). Ska tack o lov börja roa mig med vettigare saker snart. Simma tänkte jag. Så simma ihop med cambridge ska göra mig till borlänges värsta puma hahaha
De var allt :)
Sen att umgås sofistikerat på denna gård (vi bor alla på samma gård) är inte bara bara enligt mig så jag uppskattar all övning i socialkompetens från deras sida. Efterrätten hann dom inte vara tillräckligt sociala för att få. Men inge ont sagt om dom.
I har nog en av världens bästa farmödrar. Idag när farmor var barnvakt när jag var på sjukan, så när jag kommer hem sitter hon på köksstolen med i sittandes i famnen, sovande. I alltså. Stackars farmor. Hon som har ont i hela kroppen, satt så i 30 min innan jag kom hem och bärde i till hennes säng :)
För övrig har jag fått en ny "hobby". Samla berlocker till pandora länk. Min mor gav mig en armband med 1 länk i julklapp. Nu har jag köpt 9 till på tradera. Blir ju fanken en sport till slut. För måste ju erkänna att man blir lite mallig när man vunnit en auktion och fått en berlock för 3 kr tex.. Tur man är lätt road. Heller hur? ;). Ska tack o lov börja roa mig med vettigare saker snart. Simma tänkte jag. Så simma ihop med cambridge ska göra mig till borlänges värsta puma hahaha
De var allt :)
Vad har "du" som inte jag har!?!
Ja denna blogg är ju ingen glädjespridar blogg pricis, men den är min "ventil" i etern :)
Jag är bitter idag. Var hos kuratorn, och massa tankar kom upp. MASSA tankar. På gott o ont o fram o tbx.
Satt just o kollade i en annans blogg, från dennes födelsedagsfest. Det slog mig. ..Jag har f_n just inge kompisar. Är inte en kotte som kommer hem till mig när jag fyller år förutom vissa släktningar. Så har det altid varit. De vänner jag har är dock NÄRA (enligt mig) Anser att de som är mina vänner vet, ska veta var de har mig. Anser mig också vara en hyffsad kompis. Inte så jälva påhittig och har en miljon i fickan så man kan hitta på massa saker jämt men ändå. Därav rubriken. För vad har inte jag som ngn med många/fler vänner?...Vad har jag gjort?, vad ska jag göra?.
Så barnslig jag är, låter som en avundsjuk barnunge. Men jag känner mig jävligt ensam ibland, inte jämt tack o lov.
Att ett spår som satts när man var liten av någon annan (min mor) ska fortsätta hela livet ut. Jag trodde jag hade kraften och iderikedommen att bryta det. hmm. Jag blev flyttat o flyttad o flyttad. Flyttade 15 gånger under tiden jag bodde hemma. Tills jag var 18. Sen ironiskt nog visste jag inte bättre än att flytta hittills 15 ggr efter jag flyttat hemifrån. Så 30 ggr på 28 år *nice*. Så att jag inte har just nå vänner är ju igentligen kanske inte bara pga hur jag är eller vad det nu är som är fel *phu*
Jag hoppas innerligt att detta jävla snöande slutar snart och solen börjar visa sitt tryne. För jag vill verkligen gåmot ljusare tider, även i sinnet så det kanske blir roligare o läsa denna blogg. Om ngn nu gör det. För just nu är det jävligt svart. Tyvärr.
Jag intalar mig själv att det är smart att försöka bli gravid igen iaf. Men min realistiska sida säger igentligen åt mig att jag har mycket jag kan o borde lägga fokus på istället. Som jag inte orkar skriva nu. Men det är med förhållandet, jobb, utbildning, vikt mm mm att göra. Jao den som lever han lär. Ingen annan som får sopa upp efter mina misstag. Det är då en sak som är j_vligt säker!
Ang terapin jag nämde ovan som jag går på heter igentligen ngt annat som jag inte ens kan stava till hum humm haha. Kognitiv beteende terapi. Tycker faktiskt det är stort av mig att sänka mig till den graden att "använda" mig av terapi. Menar självklart inte att man är dålig eller nått om man går på det. Men för MIG är det stort och att sänka mig. Jag. Mitt gammla jag klarar ALLT själv, behöver INGEN osv. Förstår dock inte hur terapin ska hjälpa mig än. För just nu känns det som om jag sitter och pratar av mig för 80 kr. Jag har ju faktiskt vänner som kan lyssna på mig utan att ta 80 kr betalt. Men jag ska fortsätta ge det en chans. För en klok vänn sa att det kan löna sig :). Började gå där när jag var gravid med "barnet som försvann" och tydligen tyckte hon jag behövde fortsätta gå där även efter pga sorgen mm.
Nu e det nog fär idag med depp
Jag är bitter idag. Var hos kuratorn, och massa tankar kom upp. MASSA tankar. På gott o ont o fram o tbx.
Satt just o kollade i en annans blogg, från dennes födelsedagsfest. Det slog mig. ..Jag har f_n just inge kompisar. Är inte en kotte som kommer hem till mig när jag fyller år förutom vissa släktningar. Så har det altid varit. De vänner jag har är dock NÄRA (enligt mig) Anser att de som är mina vänner vet, ska veta var de har mig. Anser mig också vara en hyffsad kompis. Inte så jälva påhittig och har en miljon i fickan så man kan hitta på massa saker jämt men ändå. Därav rubriken. För vad har inte jag som ngn med många/fler vänner?...Vad har jag gjort?, vad ska jag göra?.
Så barnslig jag är, låter som en avundsjuk barnunge. Men jag känner mig jävligt ensam ibland, inte jämt tack o lov.
Att ett spår som satts när man var liten av någon annan (min mor) ska fortsätta hela livet ut. Jag trodde jag hade kraften och iderikedommen att bryta det. hmm. Jag blev flyttat o flyttad o flyttad. Flyttade 15 gånger under tiden jag bodde hemma. Tills jag var 18. Sen ironiskt nog visste jag inte bättre än att flytta hittills 15 ggr efter jag flyttat hemifrån. Så 30 ggr på 28 år *nice*. Så att jag inte har just nå vänner är ju igentligen kanske inte bara pga hur jag är eller vad det nu är som är fel *phu*
Jag hoppas innerligt att detta jävla snöande slutar snart och solen börjar visa sitt tryne. För jag vill verkligen gåmot ljusare tider, även i sinnet så det kanske blir roligare o läsa denna blogg. Om ngn nu gör det. För just nu är det jävligt svart. Tyvärr.
Jag intalar mig själv att det är smart att försöka bli gravid igen iaf. Men min realistiska sida säger igentligen åt mig att jag har mycket jag kan o borde lägga fokus på istället. Som jag inte orkar skriva nu. Men det är med förhållandet, jobb, utbildning, vikt mm mm att göra. Jao den som lever han lär. Ingen annan som får sopa upp efter mina misstag. Det är då en sak som är j_vligt säker!
Ang terapin jag nämde ovan som jag går på heter igentligen ngt annat som jag inte ens kan stava till hum humm haha. Kognitiv beteende terapi. Tycker faktiskt det är stort av mig att sänka mig till den graden att "använda" mig av terapi. Menar självklart inte att man är dålig eller nått om man går på det. Men för MIG är det stort och att sänka mig. Jag. Mitt gammla jag klarar ALLT själv, behöver INGEN osv. Förstår dock inte hur terapin ska hjälpa mig än. För just nu känns det som om jag sitter och pratar av mig för 80 kr. Jag har ju faktiskt vänner som kan lyssna på mig utan att ta 80 kr betalt. Men jag ska fortsätta ge det en chans. För en klok vänn sa att det kan löna sig :). Började gå där när jag var gravid med "barnet som försvann" och tydligen tyckte hon jag behövde fortsätta gå där även efter pga sorgen mm.
Nu e det nog fär idag med depp
När man har det ena vill man ha det andra
*svammel* Alltså. När man jobbar o sliter, åker till jobbet när det är mörkt och åker hem när det är mörkt dag ut o dag in och känner att man inte har tid för ngt typ....då vill man gärna ibland vara hemma. Men efter ett tag hemma vill man faktiskt tillbaka till skiten som igentligen inte bara är skit men ja.
Jag vill verkligen inte jobba 8 tim om dan, typ 7-4 och hämta dottern typ 16,30 hem o laga mat, städa,tvätta, leka & umgås o sen natta dottern efter 3-4 tim. Och sen trycka på repeat nästa dag. Fast när man är hemma så trycks det ju faktiskt på repeat också även fast man kan shifta om man vill iof. Fan life sucks på ett sätt.
Men det finns ju en räddande ängel i det hela. SAMBON!. Men ska han få dra lasset och jag bara glida runt på räkmackan då?. Jag menar att när han jobbar så är inte vår ekonomi katastrofal om jag inte jobbar. Då kan jag faktiskt jobba 50% och slippa det viktigaste = att slämga ut dottern i "vuxenlivet" (vara hemmifrån 8 tim om dagen i hennes fall dåra)
Men då göra mig beroende av en annan männsika ännu mer. Jag som altid varit självständig. Har haft attityden- Passar det inte så låt det va eller dra...Jag behöver inte dig!. Stenhård. hmm.
Jag blir vek av kärlek. Äkta kärlek tydligen. Fast det är ju en till sida och det är ju att kärlek ger respekt o viceversa. Eller har det med mognad att göra kanske, eller så har jag inte varit riktigt älskad tidigare *tragiskt*. Men ang det jag skriver ovan har det ju att göra med dottern i första hand. Jag kan inte göra som jag vill o känner för. Jag har ett ansvar. Ett jävla ansvar. För hennes liv o framtid (för o göra listan kort). Så igentligen. Jag borde jobba för min egen skull och för familjens skull. För pengar får man inte nog av, banalt nog. Då säkrar jag även min egna (+dotterns) framtid om det skulle bli så någon dag (vilket inte känns allt för avlägset just nu). Att jag faktiskt kan klara mig utan sambon.
För hur fan skulle jag göra det nu?. Hur skulle jag kunna få en lägenhet, hur skulle den kunna betalas. Jo det kan den ju men sen då?, då är det inte mycket kvar av min föräldra penning. Och a-kassan den e ju cp nuför tiden så den kan man ju inte förlita sig på, och den räcker inte för all framtid. Och framför allt...Ungen skulle va tvungen att gå på dagis när jag måste jobba. Puuu. Har jag tagit mig vatten över huvudet. Jag är inte en så stark männsika eller bra mamma :(. Hur har jag blivit så liten?!? KÄRLEK jag säger då det. Jag vill de som jag älskar så fruktavsvärt väl och kan liksom inte släppa taget och måste ha fullkontroll över deras välbefinnande. Nåja nog om detta svammel igen
Tänkte jag ska skriva lite "vanligt" också. Typ som att det snöar ute idag och lära mig sätta in kort. Dock skapligt annonyma då jag anser att jag lämnar ut mig alldeles för mycket. för att stå för det. Men ni som känner igen mig.. voila... det visste ni inte... hehe.
Jag e ju faktiskt inte bara en grubblandes o deppig människa. Believe me!
Så here it comes *ler*
Vi var iväg med dottern på hennes första tandläkar besök idag. Det var iof bara info och snabb koll i munnen. Hon var tydligen tidig med att få en tand man brukar få när man är ett par år först *anteckna haha*
Efter det bara det av till Maxi. Jäkla bra affär det där. I som jag kommer benämna dottern med i forts fick en snygg fleece jacka för 39 spänn och jag en mjukisbyxa för 29,50. Så NEJ vi är inte märkes freak i denna familj. Tror faktiskt inte jag skulle vara det fast jag hade de pengarna, men man vet ju inte. Man ska aldirg säga aldrig. Right.
I slutet av mån ska jag o karln som båda är feta. Jag är fet och han fetare. Jag är inte ironisk. Försöka oss på cambridge. ren kur. Till att börja med 1 mån. Hur det nu ska gå till.? Men jag vill verkligen inte se ut så här längre. Jag mår inte Dåligtdåligt av det men det är många gånger man verkligen önskar att man hade denna hydda och önskar det yttre kunde matcha sinnet. Alltså jag skulle ha tighta jeans o skinn stävlar, korta snygga jackor, kjolar o ja...en anna klädstil och klädkonto. Jag tycker faktiskt att jag har en bra grund. Ser inte ut som ett stolp skott i ansiktet har ok drag. Så damn vad snygg jag skulle kunna bli nu var jag ironisk. Ska nog försöka fota så man ser om det blir ngn skillnad och kanske någon mer kan bli motiverad.
Nu ska jag gå o laga mat. Mina egna Köttbullar o stuvade makaroner blir det idag *gott*
Ha det gott!
Jag vill verkligen inte jobba 8 tim om dan, typ 7-4 och hämta dottern typ 16,30 hem o laga mat, städa,tvätta, leka & umgås o sen natta dottern efter 3-4 tim. Och sen trycka på repeat nästa dag. Fast när man är hemma så trycks det ju faktiskt på repeat också även fast man kan shifta om man vill iof. Fan life sucks på ett sätt.
Men det finns ju en räddande ängel i det hela. SAMBON!. Men ska han få dra lasset och jag bara glida runt på räkmackan då?. Jag menar att när han jobbar så är inte vår ekonomi katastrofal om jag inte jobbar. Då kan jag faktiskt jobba 50% och slippa det viktigaste = att slämga ut dottern i "vuxenlivet" (vara hemmifrån 8 tim om dagen i hennes fall dåra)
Men då göra mig beroende av en annan männsika ännu mer. Jag som altid varit självständig. Har haft attityden- Passar det inte så låt det va eller dra...Jag behöver inte dig!. Stenhård. hmm.
Jag blir vek av kärlek. Äkta kärlek tydligen. Fast det är ju en till sida och det är ju att kärlek ger respekt o viceversa. Eller har det med mognad att göra kanske, eller så har jag inte varit riktigt älskad tidigare *tragiskt*. Men ang det jag skriver ovan har det ju att göra med dottern i första hand. Jag kan inte göra som jag vill o känner för. Jag har ett ansvar. Ett jävla ansvar. För hennes liv o framtid (för o göra listan kort). Så igentligen. Jag borde jobba för min egen skull och för familjens skull. För pengar får man inte nog av, banalt nog. Då säkrar jag även min egna (+dotterns) framtid om det skulle bli så någon dag (vilket inte känns allt för avlägset just nu). Att jag faktiskt kan klara mig utan sambon.
För hur fan skulle jag göra det nu?. Hur skulle jag kunna få en lägenhet, hur skulle den kunna betalas. Jo det kan den ju men sen då?, då är det inte mycket kvar av min föräldra penning. Och a-kassan den e ju cp nuför tiden så den kan man ju inte förlita sig på, och den räcker inte för all framtid. Och framför allt...Ungen skulle va tvungen att gå på dagis när jag måste jobba. Puuu. Har jag tagit mig vatten över huvudet. Jag är inte en så stark männsika eller bra mamma :(. Hur har jag blivit så liten?!? KÄRLEK jag säger då det. Jag vill de som jag älskar så fruktavsvärt väl och kan liksom inte släppa taget och måste ha fullkontroll över deras välbefinnande. Nåja nog om detta svammel igen
Tänkte jag ska skriva lite "vanligt" också. Typ som att det snöar ute idag och lära mig sätta in kort. Dock skapligt annonyma då jag anser att jag lämnar ut mig alldeles för mycket. för att stå för det. Men ni som känner igen mig.. voila... det visste ni inte... hehe.
Jag e ju faktiskt inte bara en grubblandes o deppig människa. Believe me!
Så here it comes *ler*
Vi var iväg med dottern på hennes första tandläkar besök idag. Det var iof bara info och snabb koll i munnen. Hon var tydligen tidig med att få en tand man brukar få när man är ett par år först *anteckna haha*
Efter det bara det av till Maxi. Jäkla bra affär det där. I som jag kommer benämna dottern med i forts fick en snygg fleece jacka för 39 spänn och jag en mjukisbyxa för 29,50. Så NEJ vi är inte märkes freak i denna familj. Tror faktiskt inte jag skulle vara det fast jag hade de pengarna, men man vet ju inte. Man ska aldirg säga aldrig. Right.
I slutet av mån ska jag o karln som båda är feta. Jag är fet och han fetare. Jag är inte ironisk. Försöka oss på cambridge. ren kur. Till att börja med 1 mån. Hur det nu ska gå till.? Men jag vill verkligen inte se ut så här längre. Jag mår inte Dåligtdåligt av det men det är många gånger man verkligen önskar att man hade denna hydda och önskar det yttre kunde matcha sinnet. Alltså jag skulle ha tighta jeans o skinn stävlar, korta snygga jackor, kjolar o ja...en anna klädstil och klädkonto. Jag tycker faktiskt att jag har en bra grund. Ser inte ut som ett stolp skott i ansiktet har ok drag. Så damn vad snygg jag skulle kunna bli nu var jag ironisk. Ska nog försöka fota så man ser om det blir ngn skillnad och kanske någon mer kan bli motiverad.
Nu ska jag gå o laga mat. Mina egna Köttbullar o stuvade makaroner blir det idag *gott*
Ha det gott!
Liten blir stor, Stor blir liten
Ja så känns det. Min lilla bebis har blivit stor och jag känner mig bara såååå liten när jag tänker på att jag ska lämna väg henne på dagis snart. Ringde kommunen igår o satte henne i kö. Hon är ju faktiskt snart 16 mån så JA realisten i mig säger ju att hon faktiskt inte är så liten längre. Det är ju många små liv som får börja dagis när de knappt är ett år. Vilket jag tycker känns hemskt, men jag förstår ju samtidigt att man måste anpassa sig till sin verklighet så jag klandrar absolut inte dessa föräldrar, men är otroligt tacksamm att jag har det så pass bra jag har tack vare sambon.
Både jag O dottern behöver komma ut var för sig. Jag och arbeta/studera = aktivera hjärncellerna och hon socialisera sig och anpassa sig med andra barn och framför allt som jag innerligt hoppas får leka o ha kul o få kompisar.
Men vad ska jag göra då. Finns ju tusen saker man vill men som man inte kan av olika anledningar.
Jag skulle vilja
Bli
florist
inredare
diakon
sjuksköterska
Arbeta med
I affär tex ica maxi, ikea, kanske klädbutik
kiosk, mack
personlig assistent
behandlingshem
äldre/handikapps omsorgen
chaffuör
jobba på fik *mys*
Ja det finns väll mycket mer igentligen.
Jag vill inte
Kan inte flytta
ta studielån
anställa mig själv *ironisk*
Det bästa vore ju att utbilda sig så man har "något att komma med" men jag har verkligen inget läshuvud och trots min ålder så har jag inte bestämmt mig vad jag enbart vill utbilda mig till. Jag kan ju inte ta alla utbildningar, och framför allt inte när det är lån inblandat. Så jag får väll vara en looser ett tag till. hmm. Tur jag iaf är MAMMA och det är jag bra på :)
näe nu har jag en tös som är arg som ett bi nedanför mig såmåste sluta detta inlägg såhär :(
Både jag O dottern behöver komma ut var för sig. Jag och arbeta/studera = aktivera hjärncellerna och hon socialisera sig och anpassa sig med andra barn och framför allt som jag innerligt hoppas får leka o ha kul o få kompisar.
Men vad ska jag göra då. Finns ju tusen saker man vill men som man inte kan av olika anledningar.
Jag skulle vilja
Bli
florist
inredare
diakon
sjuksköterska
Arbeta med
I affär tex ica maxi, ikea, kanske klädbutik
kiosk, mack
personlig assistent
behandlingshem
äldre/handikapps omsorgen
chaffuör
jobba på fik *mys*
Ja det finns väll mycket mer igentligen.
Jag vill inte
Kan inte flytta
ta studielån
anställa mig själv *ironisk*
Det bästa vore ju att utbilda sig så man har "något att komma med" men jag har verkligen inget läshuvud och trots min ålder så har jag inte bestämmt mig vad jag enbart vill utbilda mig till. Jag kan ju inte ta alla utbildningar, och framför allt inte när det är lån inblandat. Så jag får väll vara en looser ett tag till. hmm. Tur jag iaf är MAMMA och det är jag bra på :)
näe nu har jag en tös som är arg som ett bi nedanför mig såmåste sluta detta inlägg såhär :(
Den ovisa resan som man vinner i livets lotteri!
Undrar om någon förstår vad jag menar med min rubrik. Kan iaf vara värt att tänka på!.
För enligt mig är livet ett "lotteri" på sitt sätt. Avgör vi vad som ska komma ske?. Vad vi ska få o inte få?. Vad vi ska få behålla o inte behålla!?...och isf , vad vi ska göra för att få behålla eller ej?.
Ingen kan ju ge svaret, därför är det ett lotteri!.
För er ateister finns det ju ingen logik i att jag säger att det är ju bara en som vet och drar lotterna. Men men.
Drar ett exempel som gjort att jag hamnat i dessa tankar.
Jag fick den 13/12-08 åka in på akuten för jag fick en liten blödning. Vilket inte var väntat då jag var/skulle vara gravid i v 14. För att göra historien kort så hade fostret dött och tillbaka bildats. Jag fick tabletter för att kvarvarande av fostret skulle komma ut. Efter detta under 2 veckors tid förljer både operation=skrapning och infektion som leder till inläggning över jul. Nåväl. Vad jag vill komma till. Ska man gå efter ordspråket eller vad man nu ska kalla det...naturen sköter sånt där själv!! det var ngt som inte var som det skulle och lika bra att det som skedde skedde. Ja med mina veckor kan man ju diskutera det. Men säger man lika åt en kvinna som gått...låt säga 20-25 veckor eller mer?!?. Eller så går vi steget längre. De barma kvinnor som föder ett dö fött barn eller får ett allvarligt sjukt eller missbildat barn. Vad har tex jag som trots allt fått ett friskt barn gjort för att få henne, min underbara dotter. Jag har ju absolut inte gjort något mer än någon stackars kvinna som förlorar sitt barn.
Ska vara att vi ska lära oss olika saker av våra öden. Gud måste måste vara säker på sin sak. För jag tycker det vore upplagt för beslutsångest för honom.
Suttit på bland annat youtube och letat snyft låtar så jag kan tycka mer synd om mig själv efter min "förlust" och tyvärr (fast inte i den bemärkelsen) där de flesta sorgliga låtar som har ängel, kärlek eller liknande i sin titel/text kan man finna typ r.i.p klipp. Så unga,så fina mm mm människor som går bort....verkligen HELT i onödan. Varför är deras tid inne innan min tex?. Kan jag påverka när jag själv ska dö?. Jag menar om jag håller mig hemma mesta dels av min tid (hmm), inte åker bil,tåg,flyg o dyl (gaa)...då borde jag ju ha en chans att leva längre, såvida jag inte blir dödligt sjuk. Men varför skulle jag igentligen inte bli det. Räcker med att knäppa på tv:n så ser man tex sjukhuset och små barn som får cancer eller nått. Är det inte mer rättivst att jag får det då? än en, låtsäga 5 åring?!?
När man väl upplevt något som man då i stundens hetta inte förstår varför man blir drabbad av men som man sen gråtit och skrikit om, inser (ibland) att.... ja oki... det var det jag skulle lära mig. I mitt fall så skulle jag väll, fast jag inte trodde det var möjligt, lära mig att uppskatta mitt mirakel ännu mer. Och det var faktiskt möjligt. Fast jag nästan skämms o säga det. Trodde verkligen inte man kunde uppskatta den varelsen som har växt innuti mig och sedan kommit ut och gett mitt liv en helt annan innerbörd...men voila...shi fick jag. Det var möjligt. Så ja Gud jag får väll tacka för lärdommen och hoppas du tycker det räcker för mig nu och kan ge mig min ängel tillbaka!
*Lyssna o njut*
www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo&feature=r
På ett sätt känns det som om det skulle vara lättare att hantera,förstå,acceptera saker om jag inte hade min tro, min egna tro. Dock så stark. Men på ett annat sätt skulle det ju vara svårare för vem skulle jag då ha förtröstan till och klandra eller tacka för saker som sker i mitt liv trots att jag inte gjort något för dem.
Då jag är en optimistisk realist ;) ska jag väll avsluta med att tillägga att jag dock tror att vissa saker blir vad man gör dom till och att man självklart kan påverka vissa, ibland många saker i sitt liv. Men jag tror ni som förstår och känner något för min text förstår vad jag syftar på för saker man inte kan bestämma över själv.
Ida min underbara dotter jag älskar dig. Tack för att du komm till mig.
För enligt mig är livet ett "lotteri" på sitt sätt. Avgör vi vad som ska komma ske?. Vad vi ska få o inte få?. Vad vi ska få behålla o inte behålla!?...och isf , vad vi ska göra för att få behålla eller ej?.
Ingen kan ju ge svaret, därför är det ett lotteri!.
För er ateister finns det ju ingen logik i att jag säger att det är ju bara en som vet och drar lotterna. Men men.
Drar ett exempel som gjort att jag hamnat i dessa tankar.
Jag fick den 13/12-08 åka in på akuten för jag fick en liten blödning. Vilket inte var väntat då jag var/skulle vara gravid i v 14. För att göra historien kort så hade fostret dött och tillbaka bildats. Jag fick tabletter för att kvarvarande av fostret skulle komma ut. Efter detta under 2 veckors tid förljer både operation=skrapning och infektion som leder till inläggning över jul. Nåväl. Vad jag vill komma till. Ska man gå efter ordspråket eller vad man nu ska kalla det...naturen sköter sånt där själv!! det var ngt som inte var som det skulle och lika bra att det som skedde skedde. Ja med mina veckor kan man ju diskutera det. Men säger man lika åt en kvinna som gått...låt säga 20-25 veckor eller mer?!?. Eller så går vi steget längre. De barma kvinnor som föder ett dö fött barn eller får ett allvarligt sjukt eller missbildat barn. Vad har tex jag som trots allt fått ett friskt barn gjort för att få henne, min underbara dotter. Jag har ju absolut inte gjort något mer än någon stackars kvinna som förlorar sitt barn.
Ska vara att vi ska lära oss olika saker av våra öden. Gud måste måste vara säker på sin sak. För jag tycker det vore upplagt för beslutsångest för honom.
Suttit på bland annat youtube och letat snyft låtar så jag kan tycka mer synd om mig själv efter min "förlust" och tyvärr (fast inte i den bemärkelsen) där de flesta sorgliga låtar som har ängel, kärlek eller liknande i sin titel/text kan man finna typ r.i.p klipp. Så unga,så fina mm mm människor som går bort....verkligen HELT i onödan. Varför är deras tid inne innan min tex?. Kan jag påverka när jag själv ska dö?. Jag menar om jag håller mig hemma mesta dels av min tid (hmm), inte åker bil,tåg,flyg o dyl (gaa)...då borde jag ju ha en chans att leva längre, såvida jag inte blir dödligt sjuk. Men varför skulle jag igentligen inte bli det. Räcker med att knäppa på tv:n så ser man tex sjukhuset och små barn som får cancer eller nått. Är det inte mer rättivst att jag får det då? än en, låtsäga 5 åring?!?
När man väl upplevt något som man då i stundens hetta inte förstår varför man blir drabbad av men som man sen gråtit och skrikit om, inser (ibland) att.... ja oki... det var det jag skulle lära mig. I mitt fall så skulle jag väll, fast jag inte trodde det var möjligt, lära mig att uppskatta mitt mirakel ännu mer. Och det var faktiskt möjligt. Fast jag nästan skämms o säga det. Trodde verkligen inte man kunde uppskatta den varelsen som har växt innuti mig och sedan kommit ut och gett mitt liv en helt annan innerbörd...men voila...shi fick jag. Det var möjligt. Så ja Gud jag får väll tacka för lärdommen och hoppas du tycker det räcker för mig nu och kan ge mig min ängel tillbaka!
*Lyssna o njut*
www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo&feature=r
På ett sätt känns det som om det skulle vara lättare att hantera,förstå,acceptera saker om jag inte hade min tro, min egna tro. Dock så stark. Men på ett annat sätt skulle det ju vara svårare för vem skulle jag då ha förtröstan till och klandra eller tacka för saker som sker i mitt liv trots att jag inte gjort något för dem.
Då jag är en optimistisk realist ;) ska jag väll avsluta med att tillägga att jag dock tror att vissa saker blir vad man gör dom till och att man självklart kan påverka vissa, ibland många saker i sitt liv. Men jag tror ni som förstår och känner något för min text förstår vad jag syftar på för saker man inte kan bestämma över själv.
Ida min underbara dotter jag älskar dig. Tack för att du komm till mig.
