Den ovisa resan som man vinner i livets lotteri!
Undrar om någon förstår vad jag menar med min rubrik. Kan iaf vara värt att tänka på!.
För enligt mig är livet ett "lotteri" på sitt sätt. Avgör vi vad som ska komma ske?. Vad vi ska få o inte få?. Vad vi ska få behålla o inte behålla!?...och isf , vad vi ska göra för att få behålla eller ej?.
Ingen kan ju ge svaret, därför är det ett lotteri!.
För er ateister finns det ju ingen logik i att jag säger att det är ju bara en som vet och drar lotterna. Men men.
Drar ett exempel som gjort att jag hamnat i dessa tankar.
Jag fick den 13/12-08 åka in på akuten för jag fick en liten blödning. Vilket inte var väntat då jag var/skulle vara gravid i v 14. För att göra historien kort så hade fostret dött och tillbaka bildats. Jag fick tabletter för att kvarvarande av fostret skulle komma ut. Efter detta under 2 veckors tid förljer både operation=skrapning och infektion som leder till inläggning över jul. Nåväl. Vad jag vill komma till. Ska man gå efter ordspråket eller vad man nu ska kalla det...naturen sköter sånt där själv!! det var ngt som inte var som det skulle och lika bra att det som skedde skedde. Ja med mina veckor kan man ju diskutera det. Men säger man lika åt en kvinna som gått...låt säga 20-25 veckor eller mer?!?. Eller så går vi steget längre. De barma kvinnor som föder ett dö fött barn eller får ett allvarligt sjukt eller missbildat barn. Vad har tex jag som trots allt fått ett friskt barn gjort för att få henne, min underbara dotter. Jag har ju absolut inte gjort något mer än någon stackars kvinna som förlorar sitt barn.
Ska vara att vi ska lära oss olika saker av våra öden. Gud måste måste vara säker på sin sak. För jag tycker det vore upplagt för beslutsångest för honom.
Suttit på bland annat youtube och letat snyft låtar så jag kan tycka mer synd om mig själv efter min "förlust" och tyvärr (fast inte i den bemärkelsen) där de flesta sorgliga låtar som har ängel, kärlek eller liknande i sin titel/text kan man finna typ r.i.p klipp. Så unga,så fina mm mm människor som går bort....verkligen HELT i onödan. Varför är deras tid inne innan min tex?. Kan jag påverka när jag själv ska dö?. Jag menar om jag håller mig hemma mesta dels av min tid (hmm), inte åker bil,tåg,flyg o dyl (gaa)...då borde jag ju ha en chans att leva längre, såvida jag inte blir dödligt sjuk. Men varför skulle jag igentligen inte bli det. Räcker med att knäppa på tv:n så ser man tex sjukhuset och små barn som får cancer eller nått. Är det inte mer rättivst att jag får det då? än en, låtsäga 5 åring?!?
När man väl upplevt något som man då i stundens hetta inte förstår varför man blir drabbad av men som man sen gråtit och skrikit om, inser (ibland) att.... ja oki... det var det jag skulle lära mig. I mitt fall så skulle jag väll, fast jag inte trodde det var möjligt, lära mig att uppskatta mitt mirakel ännu mer. Och det var faktiskt möjligt. Fast jag nästan skämms o säga det. Trodde verkligen inte man kunde uppskatta den varelsen som har växt innuti mig och sedan kommit ut och gett mitt liv en helt annan innerbörd...men voila...shi fick jag. Det var möjligt. Så ja Gud jag får väll tacka för lärdommen och hoppas du tycker det räcker för mig nu och kan ge mig min ängel tillbaka!
*Lyssna o njut*
www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo&feature=r
På ett sätt känns det som om det skulle vara lättare att hantera,förstå,acceptera saker om jag inte hade min tro, min egna tro. Dock så stark. Men på ett annat sätt skulle det ju vara svårare för vem skulle jag då ha förtröstan till och klandra eller tacka för saker som sker i mitt liv trots att jag inte gjort något för dem.
Då jag är en optimistisk realist ;) ska jag väll avsluta med att tillägga att jag dock tror att vissa saker blir vad man gör dom till och att man självklart kan påverka vissa, ibland många saker i sitt liv. Men jag tror ni som förstår och känner något för min text förstår vad jag syftar på för saker man inte kan bestämma över själv.
Ida min underbara dotter jag älskar dig. Tack för att du komm till mig.
För enligt mig är livet ett "lotteri" på sitt sätt. Avgör vi vad som ska komma ske?. Vad vi ska få o inte få?. Vad vi ska få behålla o inte behålla!?...och isf , vad vi ska göra för att få behålla eller ej?.
Ingen kan ju ge svaret, därför är det ett lotteri!.
För er ateister finns det ju ingen logik i att jag säger att det är ju bara en som vet och drar lotterna. Men men.
Drar ett exempel som gjort att jag hamnat i dessa tankar.
Jag fick den 13/12-08 åka in på akuten för jag fick en liten blödning. Vilket inte var väntat då jag var/skulle vara gravid i v 14. För att göra historien kort så hade fostret dött och tillbaka bildats. Jag fick tabletter för att kvarvarande av fostret skulle komma ut. Efter detta under 2 veckors tid förljer både operation=skrapning och infektion som leder till inläggning över jul. Nåväl. Vad jag vill komma till. Ska man gå efter ordspråket eller vad man nu ska kalla det...naturen sköter sånt där själv!! det var ngt som inte var som det skulle och lika bra att det som skedde skedde. Ja med mina veckor kan man ju diskutera det. Men säger man lika åt en kvinna som gått...låt säga 20-25 veckor eller mer?!?. Eller så går vi steget längre. De barma kvinnor som föder ett dö fött barn eller får ett allvarligt sjukt eller missbildat barn. Vad har tex jag som trots allt fått ett friskt barn gjort för att få henne, min underbara dotter. Jag har ju absolut inte gjort något mer än någon stackars kvinna som förlorar sitt barn.
Ska vara att vi ska lära oss olika saker av våra öden. Gud måste måste vara säker på sin sak. För jag tycker det vore upplagt för beslutsångest för honom.
Suttit på bland annat youtube och letat snyft låtar så jag kan tycka mer synd om mig själv efter min "förlust" och tyvärr (fast inte i den bemärkelsen) där de flesta sorgliga låtar som har ängel, kärlek eller liknande i sin titel/text kan man finna typ r.i.p klipp. Så unga,så fina mm mm människor som går bort....verkligen HELT i onödan. Varför är deras tid inne innan min tex?. Kan jag påverka när jag själv ska dö?. Jag menar om jag håller mig hemma mesta dels av min tid (hmm), inte åker bil,tåg,flyg o dyl (gaa)...då borde jag ju ha en chans att leva längre, såvida jag inte blir dödligt sjuk. Men varför skulle jag igentligen inte bli det. Räcker med att knäppa på tv:n så ser man tex sjukhuset och små barn som får cancer eller nått. Är det inte mer rättivst att jag får det då? än en, låtsäga 5 åring?!?
När man väl upplevt något som man då i stundens hetta inte förstår varför man blir drabbad av men som man sen gråtit och skrikit om, inser (ibland) att.... ja oki... det var det jag skulle lära mig. I mitt fall så skulle jag väll, fast jag inte trodde det var möjligt, lära mig att uppskatta mitt mirakel ännu mer. Och det var faktiskt möjligt. Fast jag nästan skämms o säga det. Trodde verkligen inte man kunde uppskatta den varelsen som har växt innuti mig och sedan kommit ut och gett mitt liv en helt annan innerbörd...men voila...shi fick jag. Det var möjligt. Så ja Gud jag får väll tacka för lärdommen och hoppas du tycker det räcker för mig nu och kan ge mig min ängel tillbaka!
*Lyssna o njut*
www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo&feature=r
På ett sätt känns det som om det skulle vara lättare att hantera,förstå,acceptera saker om jag inte hade min tro, min egna tro. Dock så stark. Men på ett annat sätt skulle det ju vara svårare för vem skulle jag då ha förtröstan till och klandra eller tacka för saker som sker i mitt liv trots att jag inte gjort något för dem.
Då jag är en optimistisk realist ;) ska jag väll avsluta med att tillägga att jag dock tror att vissa saker blir vad man gör dom till och att man självklart kan påverka vissa, ibland många saker i sitt liv. Men jag tror ni som förstår och känner något för min text förstår vad jag syftar på för saker man inte kan bestämma över själv.
Ida min underbara dotter jag älskar dig. Tack för att du komm till mig.
Kommentarer
Trackback
