Vad har "du" som inte jag har!?!
Ja denna blogg är ju ingen glädjespridar blogg pricis, men den är min "ventil" i etern :)
Jag är bitter idag. Var hos kuratorn, och massa tankar kom upp. MASSA tankar. På gott o ont o fram o tbx.
Satt just o kollade i en annans blogg, från dennes födelsedagsfest. Det slog mig. ..Jag har f_n just inge kompisar. Är inte en kotte som kommer hem till mig när jag fyller år förutom vissa släktningar. Så har det altid varit. De vänner jag har är dock NÄRA (enligt mig) Anser att de som är mina vänner vet, ska veta var de har mig. Anser mig också vara en hyffsad kompis. Inte så jälva påhittig och har en miljon i fickan så man kan hitta på massa saker jämt men ändå. Därav rubriken. För vad har inte jag som ngn med många/fler vänner?...Vad har jag gjort?, vad ska jag göra?.
Så barnslig jag är, låter som en avundsjuk barnunge. Men jag känner mig jävligt ensam ibland, inte jämt tack o lov.
Att ett spår som satts när man var liten av någon annan (min mor) ska fortsätta hela livet ut. Jag trodde jag hade kraften och iderikedommen att bryta det. hmm. Jag blev flyttat o flyttad o flyttad. Flyttade 15 gånger under tiden jag bodde hemma. Tills jag var 18. Sen ironiskt nog visste jag inte bättre än att flytta hittills 15 ggr efter jag flyttat hemifrån. Så 30 ggr på 28 år *nice*. Så att jag inte har just nå vänner är ju igentligen kanske inte bara pga hur jag är eller vad det nu är som är fel *phu*
Jag hoppas innerligt att detta jävla snöande slutar snart och solen börjar visa sitt tryne. För jag vill verkligen gåmot ljusare tider, även i sinnet så det kanske blir roligare o läsa denna blogg. Om ngn nu gör det. För just nu är det jävligt svart. Tyvärr.
Jag intalar mig själv att det är smart att försöka bli gravid igen iaf. Men min realistiska sida säger igentligen åt mig att jag har mycket jag kan o borde lägga fokus på istället. Som jag inte orkar skriva nu. Men det är med förhållandet, jobb, utbildning, vikt mm mm att göra. Jao den som lever han lär. Ingen annan som får sopa upp efter mina misstag. Det är då en sak som är j_vligt säker!
Ang terapin jag nämde ovan som jag går på heter igentligen ngt annat som jag inte ens kan stava till hum humm haha. Kognitiv beteende terapi. Tycker faktiskt det är stort av mig att sänka mig till den graden att "använda" mig av terapi. Menar självklart inte att man är dålig eller nått om man går på det. Men för MIG är det stort och att sänka mig. Jag. Mitt gammla jag klarar ALLT själv, behöver INGEN osv. Förstår dock inte hur terapin ska hjälpa mig än. För just nu känns det som om jag sitter och pratar av mig för 80 kr. Jag har ju faktiskt vänner som kan lyssna på mig utan att ta 80 kr betalt. Men jag ska fortsätta ge det en chans. För en klok vänn sa att det kan löna sig :). Började gå där när jag var gravid med "barnet som försvann" och tydligen tyckte hon jag behövde fortsätta gå där även efter pga sorgen mm.
Nu e det nog fär idag med depp
Jag är bitter idag. Var hos kuratorn, och massa tankar kom upp. MASSA tankar. På gott o ont o fram o tbx.
Satt just o kollade i en annans blogg, från dennes födelsedagsfest. Det slog mig. ..Jag har f_n just inge kompisar. Är inte en kotte som kommer hem till mig när jag fyller år förutom vissa släktningar. Så har det altid varit. De vänner jag har är dock NÄRA (enligt mig) Anser att de som är mina vänner vet, ska veta var de har mig. Anser mig också vara en hyffsad kompis. Inte så jälva påhittig och har en miljon i fickan så man kan hitta på massa saker jämt men ändå. Därav rubriken. För vad har inte jag som ngn med många/fler vänner?...Vad har jag gjort?, vad ska jag göra?.
Så barnslig jag är, låter som en avundsjuk barnunge. Men jag känner mig jävligt ensam ibland, inte jämt tack o lov.
Att ett spår som satts när man var liten av någon annan (min mor) ska fortsätta hela livet ut. Jag trodde jag hade kraften och iderikedommen att bryta det. hmm. Jag blev flyttat o flyttad o flyttad. Flyttade 15 gånger under tiden jag bodde hemma. Tills jag var 18. Sen ironiskt nog visste jag inte bättre än att flytta hittills 15 ggr efter jag flyttat hemifrån. Så 30 ggr på 28 år *nice*. Så att jag inte har just nå vänner är ju igentligen kanske inte bara pga hur jag är eller vad det nu är som är fel *phu*
Jag hoppas innerligt att detta jävla snöande slutar snart och solen börjar visa sitt tryne. För jag vill verkligen gåmot ljusare tider, även i sinnet så det kanske blir roligare o läsa denna blogg. Om ngn nu gör det. För just nu är det jävligt svart. Tyvärr.
Jag intalar mig själv att det är smart att försöka bli gravid igen iaf. Men min realistiska sida säger igentligen åt mig att jag har mycket jag kan o borde lägga fokus på istället. Som jag inte orkar skriva nu. Men det är med förhållandet, jobb, utbildning, vikt mm mm att göra. Jao den som lever han lär. Ingen annan som får sopa upp efter mina misstag. Det är då en sak som är j_vligt säker!
Ang terapin jag nämde ovan som jag går på heter igentligen ngt annat som jag inte ens kan stava till hum humm haha. Kognitiv beteende terapi. Tycker faktiskt det är stort av mig att sänka mig till den graden att "använda" mig av terapi. Menar självklart inte att man är dålig eller nått om man går på det. Men för MIG är det stort och att sänka mig. Jag. Mitt gammla jag klarar ALLT själv, behöver INGEN osv. Förstår dock inte hur terapin ska hjälpa mig än. För just nu känns det som om jag sitter och pratar av mig för 80 kr. Jag har ju faktiskt vänner som kan lyssna på mig utan att ta 80 kr betalt. Men jag ska fortsätta ge det en chans. För en klok vänn sa att det kan löna sig :). Började gå där när jag var gravid med "barnet som försvann" och tydligen tyckte hon jag behövde fortsätta gå där även efter pga sorgen mm.
Nu e det nog fär idag med depp
Kommentarer
Trackback
