lsomilivet

Suck. Såg på sjukhuset idag helt oskyldigt liksom. Och när dom skjutsar in en kille kommer den. Smällen= minnen. Från missfallet och skrapningen. Den där sängen man fick hoppa över till. Kaklet på väggarna. Den stora starka lampan som riktas in mot det heligaste. De spänner nå remmar runt mina vader så benen inte ska ramla ner från gyn ställningen när jag somnat. Den har gången slapp jag lägga ut båda armarna åt sidorna i såna där ställ. Jag slapp känna som jag formulerade mig. Känna mig som om jag ligger på korset. Sköterskan säger andas djupt. Jag vet inte om jag vill sluta andas eller om jag ska hyperventilera typ. Blir yr. Och sommar visst. Vaknar av att jag rullar i korridoren in mot uppvaknet. Vad är klockan. Runt ett kommer jag ihåg. På julaftons morgon. Fucking merry christmas?. Slumrar lite. Hör hur kvinnan o mannen som jobbar går och är ironisk och skämmtar med varandra. Blir irriterad och tänker. Bra ni har kul då. Ont i halsen som tusan. Ber o få vatten. Sköterskan vill inte höra. Men får ngn ersättning istället för vatten sen. Sen börjar hon leta efter min blåsa med ngn apparat på magen men hittar den inte. Irriterad igen. Kärringen tycker jag ska ligga med en potta under mig. Hur fan kissar man i brygga liksom?. Irriterad igen. Nåja. Ligger där ett tag till och är trött som tusan men kan ej somna för de andra på rummet som inte vaknat snarkar + har jag en grej som kollar trycket på armen ofta. Sen kommer dom äntligen och hämtar mig. Skönt. En avdelning ifrån och närmare att börja glömma. Sen är minnena förträngda ett tag tror jag fram tills inläggningen för infektionen. Trodde allt skulle vara över när jag fick komma hem på em på julafton. Men icke. Han äta jul mat och ge dottern julklappar. Sen fick jag frossa. Och åka in på akuten och sen inlagd till den 27:e. Första gången jag var ifrån dottern. Fruktansvärt. Kommer aldrig glömma en sköterska som sa att det borde vara skönt och vara ifrån lite och sova i igen sal o allt. Ye right. Nåja. ända som är värt och sätta ord på sen av den tiden är den natten då jag försöker sova men inte lyckas av 1000 anledningar och för jag vet de ska komma och spruta in medicin snart iaf är att när jag ngn gång under tiden slummrar till och tydligen drömmer att jag har två sköterskor på varsin sida av sängen och den ena sprutar in medicin. Så mycket eller hårt eller nått så det känns i benet. Som om man blåser in det med en kärcher. Var ngt mer med dom men det har jag glömt. Berättar det för sambon då han frågar om jag fått ngn sömn och så. Då berättar han att han vaknat att ngn tagit och ruskat lite på honom. Han var själv hemma med dottern ska tilläggas. Hon i eget rum i spjälsäng. Tänka vad man vill om detta. Men lite konstigt var det. Var mest gamla damer inlagda. Och de pratade och skvallrade med varandra i tid o o tid. Och så måste ju en veta vad jag gjorde där. Jag har förlorat ett barn sa jag. Damen sa oj och gick illa kvickt där ifrån och insåg kanske att hon var lite för nyfiken kanske.slutligen. För mig var det faktiskt så att jag förlorade ett barn! Det kommer alltid fattas. Lika som de andra 2 som inte fått stanna lika länge dock. Trösten jag ger mig är att jag blivit välsignad med ett underbart friskt barn och att gud vet bättre än mig ibland och har en plan. För oss alla. Faktiskt. På gott och ont ibland. Nu får det räcka för nu.